Detta är en stor fråga för de allra flesta som genomgår flera fertilitetsbehandlingar. Att befinna sig i perioden när man försöker är ofta en stor påfrestning i livet. En väntan som kan bli väldigt lång och utdragen. Kommer det att gå eller inte? Barn eller inte barn? En stor livsförändring åt båda hållen.
För att samhället och vården ska kunna hjälpa ofrivilligt barnlösa är det viktigt att förstå den psykologiska påfrestningen det innebär att att behöva tänka tanken på att det kanske inte blir barn. Vi behöver prata om de psykosociala konsekvenserna ofrivillig barnlöshet kan leda till och se framför oss vad ett liv utan barn ser ut för att förstå hela bilden av permanent ofrivillig barnlöshet. Vi behöver se på alla delarna som det innebär att avsluta fertilitetsbehandlingar för individen.
Politiskt är ligger fokus främst på hur långt vi ska gå i med fertilitetsbehandlingar. Det är för många en tragedi att inte kunna skaffa barn, en livskris. Den psykologiska bördan det innebär för med sig att inte bli en del av samhället genom föräldrargrupper, barns skol och fritidsaktiviteter, storhelger som jul och midsommar. Att vara den som står kvar på jobbet när andra gå hem till ett liv de också önskat sig. Att inte få uppleva allt vad ett liv med barn innebär såsom skolavslutningar, skollov och inte få känna den totala närheten till en individ. En självklarhet för många. Ett viktigt tillägg är att ett liv med barn även innebär många påfrestningar för den enskilde individen och att de även upplever kriser på en annan nivå. Här utgår jag dock enbart från den barnlösas perspektiv.
Kan vi tillsammans hjälpa den barnlösa att inte övergå sina egna gränser och gå för långt i att försöka undvika en ofrivillig exkludering i samhället?
Att få barn förändrar livet. Att inte få barn förändrar livet.
