Blogg

När livet stannar upp

När man ställs inför en kris i livet stannar det mesta upp. Ibland kan man fastna där i chocken eller tomheten. Hur blir livet nu? Vad ska jag ta mig till? Vad vill jag? Vad kan jag? Ensam, oviss, osäker.

Livet blir inte som man tänkt sig, det blir annorlunda. Det kan ta tid att ta sig vidare. Livet behöver en paus för reflektion, vila, ställa om, hitta nya vägar och se nya möjligheter. Det tar olika lång tid. Mycket kan bero på hur livet ser ut på alla andra plan.

  • Jobbet, hur ser min arbetssituation ut?
  • Bostad, hur trivs jag i mitt hem?
  • Fritiden, vad gör jag med min fria tid?
  • Relationer, hur ser mina relationer ut med en respektive, vänner, familj?
  • Hälsan, hur mår min kropp, båden den fysiska och psykiska?

Vilken del känner du dig mest nöjd med? Vilken är nr 2, nr 3… Vad kan du förändra? Inte lätt att veta alla gånger. Ibland får man prova sig fram. Testa olika vägar, backa tillbaka ta en annan väg och pausa däremellan.

Det finns ett bra liv därute. När du är redo att ta ett nytt steg. Ett litet eller ett stort? Det kan leda till något du aldrig hade kunnat tro. Kanske hamnar du på en kurs? Lär dig något nytt? Träffar en bra terapeut som hjälper dig på vägen? Flyttar? Fördjupar en vänskap? Går ner i arbetstid? Börjar arbetsträna? Eller så kommer du till insikt att du befinner dig precis där du vill vara?

Allt börjar med en tanke som kan bli en nyfikenhet. Önskar dig många intressanta tankar och vägar att prova. När du är redo.

Berätta gärna om dina tankar och insikter! Det kan inspirera fler.

P1 lyfter ofrivillig barnlöshet

I våras var Anna-Mia finalist i lyssnarnas val till att bli sommarpratare. När hon inte blev framröstad där, även om vi var många som röstade på henne, blev hon utvald att få göra ett program i P1 radioprogram Svenska Berättelser. Det blev ett starkt, innerligt och uppriktigt program där Anna-Mia håller fanan högt för varenda en av oss. Så tacksam att hon fick göra sin röst hörd i detta program. Lyssnade och blev vaggad i en trygg gemenskap och tillhörighet.

Att delta i olika versioner av rundan tror jag fler av oss har fått känna på. Vad ska jag säga, känslan av utanförskap, den enda i rummet utan barn? Det är en stark känsla som kan framkalla osäkerhet. Jag förstår verkligen att man vill dra sig undan och inte utsätta sig för det. Men ibland blir man bara tvungen. Ny på jobbet? Tjejmiddag med nya ansikten? Kurser? Vad man ofta hör på presentationer är det som är positivt, man vill framstå som “bra” inför andra. Eller så kanske man kan få sympati och medkänsla. Men barnlöshet väcker ofta frågor som Varför? Som om man måste förklara sig. Låt dem inte ifrågasätta din sorg. Det är inte ok. Så vad kan man säga? “Jag har inga barn och försöker hantera samhällets norm med andra barnfamiljer.” Vad skulle du säga?

Du är inte ensam. Vi är många som står vid din sida.

Nu startar jag om!

Efter att i fyra år, sedan januari 2015, bloggat på Andra sidan tröskeln blev namnet såpass etablerat för den permanenta ofrivilliga barnlösheten att det kändes naturligt att Andra sidan tröskeln även fick bli namnet på föreningen som startade i april 2018. Den första föreningen i Sverige för permanent ofrivillig barnlöshet. Föreningen hittar du på andrasidantroskeln.se

Meningen var att jag skulle fortsätta blogga där. Men… jag kände att där är det viktigast med fokus på föreningen och jag kände mig som en talesperson för föreningen. Det har därför inte blivit så många inlägg det senaste året. Jag behövde komma tillbaka till mig själv, mina känslor och upplevelser av livet. Därför flyttade jag hit med bloggen. Det här är jag, mina ord, mina känslor.

Välkommen!

Nytt år nya möjligheter?

Ett nytt år rensar tankarna och kan ge utrymme till att ta tag i något man länge funderat på. Är det nu det ska hända? Är det nu man ska ta tag i hälsan, jobbet, renoveringen, ekonomin, läsa de där böckerna, gå en kurs…. Hmm jag vet inte. Det kan också ge tunga tankar om livet. När de existentiella frågorna fyller ens huvud om vad livet egentligen ska handla om. Hur lever man ett liv?

Jag är inte den jag var förut.
Att leva ett liv utan att vara någons mamma har fått mig att förändras. Jag följer inte strömmen i livet och passar inte in i de tidigare sociala sammanhangen. Jag har dragit mig undan och försökt hitta mig själv. Vem är jag nu? Vem vill jag vara? Det är en ny möjlighet!

Jag ser mig själv ligga i startgroparna till att med vårsolen leva mitt liv som den jag är nu. Jag vet att det gör ont när knoppar brister. Smärtan kan också vara en hjälp till att nå lite djupare ner i själen. Jag välkomnar sorgen och smärtan och det liv som väntar när vårsolen börjar skina upp den gråa, dammiga gatan och jag anar en glädje i mungipan. Det är en utmärkt tid att börja förbereda mig för ett liv utanför bubblan, vinterbubblan och sorgebubblan. Nu är livet upp till mig att leva. Sorgen kommer alltid att finnas där men mitt liv pågår och det vill jag leva så bra jag bara kan. Nu ska jag bara välja hur.

En bra början kan vara att läsa den där boken, träna igång allt som lagrats i kroppen, prova några nya maträtter och göra en utflykt till något nytt ställe. Jag ska bara lägga ett till pussel, sen är jag redo… tror jag. Ett steg i taget. Andas, idag är en bra dag.

Är du redo för något nytt i år?
Var befinner du dig i livet? Vilket är ditt nästa steg? Är det att ta dig ur sängen eller att göra en resa på egen hand? Ska du bli djurägare? Vem är du?

Kram Linda

Är du kvar?

Hej och varmt välkommen till den omarbetade sidan där bloggen blev en hemsida för föreningen för permanent ofrivilligt barnlösa. Jag finns kvar här och kommer att fortsätta skriva om det som kommer till mig i mina olika faser i livet som ofrivilligt barnlös för alltid. Det skulle vara inspirerande om någon mer ville göra ett eget blogginlägg. Har du något på hjärtat skriv gärna ner det och skicka till min mail så kan jag lägga in det här eller så kan du önska ett ämne som jag kan försöka fördjupa mig i.

Andra sidan tröskeln och sluten grupp på Facebook
Jag har stundvis saknat att skriva här men det har också varit en bra tid för egen reflektion. Som tur är finns den fina facebookgruppen där jag har kunnat skriva av mig 🙂 Är du inte med där än kan jag verkligen rekommendera den. Du behöver inte vara aktiv i den. Bara att vara med och läsa vad andra skriver kan vara skönt när sorgen gör sig påmind. Du är inte ensam. Sedan sist har föreningen även en offentlig facebooksida dit du kan skicka meddelande via messenger för att ansöka om medlemskap till den hemliga gruppen för kvinnor. Det finns även en sluten grupp för män. På den offentliga sidan lägger jag in länkar till olika reportage och information om vad som händer i ämnet. Än så länge är det mesta på engelska men jag hoppas att det kommer att skrivas mer om ämnet på svenska. Föreningen får jobba på det! Du kan även bli medlem i föreningen och stötta vårt arbete för att synliggöra ämnet i samhället och ge stöd till de drabbade. Hundra kronor kostar det. All information finner du på länken www.andrasidantroskeln.se ”Bli medlem”.

Vi hörs snart igen! Kram till er!
/Linda

Fertilityfest i London

Underbart att vara tillbaka i London och få vara med på en av dagarna Fertilityfest 2018 pågick. Det var en givande dag då jag fick träffa både gamla och nya vänner som liksom jag brinner för att synliggöra ofrivilligt barnlösa för alltid.

Jessica Hepburn och Gabby Vautier inledde dagen med att välkomna alla.
Modern Families

Dagens första föreställning var skriven av Camilla Whitehall och handlade om Modern families och olika familjekonstellationer. Däribland det barnlösa paret som fick alla andra att tänka till om livet. En stark föreställning. På bilden pågår en diskussion med (från vänster) regissören Lucy Jane Atkinson, författaren Camilla Whitehill, moderator Natalie Silverman från thefertilitypodcast.com , Anya Sizer från fertilitynetworkuk.org samt Anil Gudi , Gynekolog specialist på fertilitet och speciellt intresse för endometrios.

The unborn child

Min andra session jag gick på var; ”The unborn child”. Den började med att Tessa Broad längst till höger läste ur sin bok ”Dear you” som är ett brev till hennes ofödda barn. Efter henne gjorde Tina Reid en presentation av sina gripande fotografier ”Photos I will never take” som hon tagit med sig själv och en docka. I mitten även här moderator Natalie Silverman. Till vänster om henne Stephanie Phillips, grundaren av World Childless Week. Driver en facebookgrupp, Childlesspath to acceptance. Längst till vänster sitter Robin Hadley, ledande forskare på manlig barnlöshet.

Lunchsällskap med Robin Hadley, Cristina Archetti (min kollega i Norge) samt Megumi Fieldsend. Megumi är från Japan men doktorerar om permanent ofrivillig barnlöshet i London. Henne kommer vi säkert få höra mer från när hennes arbete är klart.
Awkward – The language of infertility.
Längst till höger Anna German som gjort en bilderbok med namnet ”So, when are you going to have kids?” Till vänster om henne Lizzie Lowrie från bloggen Saltwater and honey

Efter lunch gick jag och lyssnade på Awkward – The language of infertility. Om alla konstiga frågor och diskussioner som kan uppstå om barnlöshet. Här var även två ungdomar med för att prata om ungdomars syn på fertilitet. De hade fått gå en kurs om fertilitet och sa att de lärt sig massor som de inte hade en aning om. De sa även att alla ungdomar tittar på youtube och att det är där man ska vara om man vill dela med sig av information till nästa generation.

Fertility Fightclub

På eftermiddagen var det dags för Fertility Fightclub där inbjudna gäster fick prata om det ämne de brann för i 10 minuter. Där inledde Jody Day grundaren av Gateway Women och pratade om hur staten kan hjälpa till att öka födelsetalen genom ekonomiskt stöd till behandlingar. Geeta Nargund fertilitetsläkare och pionjär inom naturligare och mildare IVF behandlingar. Hon pratade om att kvinnor generellt får ta för mycket mediciner i sina fertilitetsbehandlingar.

Jag träffade Lesley Pyne som ger stöd till ofrivilligt barnlösa genom sin blogg lesleypyne.co.uk. Den 18/6 kommer även hennes bok ut; ”Finding Joy beyond childlessness”.


I slutet av dagen fick jag äntligen tag på Jessica Hepburn som hade haft en intensiv vecka med att hålla i hela festivalen.

Jag fick Jessica Hepburns nyutkomna bok 21 Miles signerad, om hur hon simmade över den engelska kanalen för att uppmärksamma barnlöshet och intervjuade 21 kvinnor om moderskapet gör dig lycklig.

Det var mycket att ta in under dagen. Många intressanta människor med härliga samtal som är intresserade av samma ämne som jag. Det var en bra dag.

En förening har bildats

Det glädjer mig att kunna berätta att det har bildats en förening som har fått namnet Andra sidan tröskeln – Föreningen för permanent ofrivilligt barnlösa. Detta skedde lördagen den 14/4 2018 av tillsammans sex kvinnor som alla är med i facebookgruppen  Ofrivilligt barnlös – Andra sidan tröskeln – för kvinnor.

Detta kommer bland annat innebära att denna sida, andrasidantroskeln.se, kommer att bli föreningens hemsida och min blogg kommer att flyttas över till lindamalm.se 

Jag känner mig tacksam att fler nu vill arbeta med att öka kunskapen i samhället och minska ensamheten för alla drabbade. Ser fram emot att fortsätta arbetet tillsammans med fler.

I dagsläget har vi skapat en offentlig facebooksida med information om föreningen: www.facebook.com/andrasidantroskeln

Information om föreningen utifrån stadgarna:

Föreningens mål:

  • Att sprida information om permanent ofrivillig barnlöshet.
  • Att påverka samhällsnormen och villkoren för permanent ofrivilligt barnlösa.
  • Att utbyta erfarenhet mellan permanent ofrivilligt barnlösa.
  • Att som medlemmar samla ofrivilligt barnlösa som är intresserade av att stödja föreningens verksamhet.
  • Att vara en trygg plats i sorgen.
  • Att verka för samhörighet och tydliggöra andra möjligheter i livet.

Föreningens vision:

  • Öka livskvalitet och gemenskap bland alla permanent ofrivillig barnlöshet.

Föreningens värdegrund:

  • Empati
    – Kärlek, omtänksamhet, lyssna, se, bekräfta, förstå, icke dömande.
  • Gemenskap
    – Samhörighet, kamratskap, på samma våglängd, kom som du är.
  • Trygghet
    – Lugn och ro, skyddad plats, var den du är.
  • Respekt
    – Alla är olika.

Vi kommer snart att kunna ta emot anmälningar om medlemskap och stödmedlemskap för 100 kronor styck.

Tillsammans blir det lite lättare!

Untold stories – Nu på youtube!

Nu finns hela dagen i Oslo upplagd som film på Youtube. Dagen är uppdelad i olika block. Jag deltar i mitten på panel 3 som avslutas med en frågestund med mig, Hilde och Elisabeth. I Hildes presentation visas även en bit av den dokumentärfilm som hon arbetar med. Filmen har nyligen blivit antagen av ett produktionsbolag och jag hoppas verkligen att den kommer att visas på SVT så småningom. Cristina Archetti som anordnade dagen finns med i panel 2 med en presentation om hur vi barnlösa har för roller i filmer. Hon har nu gjort en föreställning av hennes föreläsning och den hoppas jag vi snart kommer att få se inspelningen av då hon uppträdde med den förra helgen i Oslo.

Det var svårt att hitta orden på engelska 😉

Radioprogrammet Karlavagnen

Igår kväll hade radioprogrammet Karlavagnen ofrivillig barnlöshet som tema och med nedan presentation om programmet (delar av den) så hoppades jag att ämnet enbart skulle handla om oss som aldrig får barn men det blev inte riktigt så. Vi är några stycken som aldrig fick barn med i programmet så lyssna gärna:

Lyssna på “I väntan på ett barn”, Karlavagnen, p4

Du som väntat, längtat och hoppats förgäves på ett plus på graviditetstestet – hur har det format dig? Hur hanterar du turerna mellan hopp och förtvivlan? Hur har det påverkat din relation? Var tionde par i Sverige är ofrivilligt barnlösa – trots att det är så vanligt kan den eller de som uppnått en viss ålder utan att bilda familj möta både oförståelse och fördomar från omgivningen. Hur bemöter du det? Och hur mycket måste man egentligen glädjas åt alla andras bebislycka och ultraljudsbilder i sociala medier?

”Min” relation till andras barn

Att leva med sorgen över att aldrig få barn kan ligga till grund för hur relationen med andras barn utvecklar sig. Allting som jag hade sett fram emot att få göra med mitt barn ligger där i sorgen och bubblar. Saker jag hade velat göra, saker jag hade velat handla och händelser jag hade velat vara med om. Ibland kan jag komma på mig själv med att tänka på vad jag skulle ha velat göra för mitt barn och använder andra barn för att få mitt behov tillgodosett. Vad jag vill går före barnens bästa? Det här är tankar som jag funderat på under påskhelgen då jag spenderat tid med mina kära syskonbarn. Jag skulle vilja köpa allt till dem, men med en följd att de inte uppskattar det de får. De vill ha allt. Kan det bero på att de är vana vid att få saker?

Att handla saker till dem känns som helande terapi för mig, men hur blir det för dem? Kanske skulle de må bra av att få önska sig och längta efter något. Jag vill att de ska vilja ha något som jag kan köpa till dem för det får mig att känna mig värdefull. De som är barn får fylla mina behov. Hur sunt är det? Vad behöver jag bearbeta för att utveckla min relation till dem som är för deras bästa för att bli goda människor med ödmjukhet inför saker de önskar sig? De lär mig hela tiden saker om mig själv. Jag tror att jag börjar förstå att det kan vara en god idé att minska på inköpen till dem och istället göra mer saker tillsammans. Det roligaste på hela påsken var enligt barnen att bowla tillsammans. Att göra saker tillsammans är mer minnesvärt än om de fick köpa en leksak till att lägga i den stora högen. De vill också känna sig värdefulla och upplever det när vi gör något tillsammans som de får känna sig som en del av. De är en del av gemenskapen. Kanske är det detta som föräldrar lär sig tidigare i föräldraskapet än jag i mitt mosterskap? Jag lär mig av att reflektera barnens upplevelser när de har åkt hem. Nu tror jag att jag förstår lite bättre. Jag ska bli bättre på att unna mig själv mer av det jag behöver och inte använda dem till att tillgodose mina behov. Jag längtar efter nästa gång vi ses med mindre affärer och mer upplevelser. Det är där vi kan bygga långsiktiga relationer med många delade minnen tillsammans. Syskonbarnen hjälper mig att bli en bättre människa.