P1 lyfter ofrivillig barnlöshet

I våras var Anna-Mia finalist i lyssnarnas val till att bli sommarpratare. När hon inte blev framröstad där, även om vi var många som röstade på henne, blev hon utvald att få göra ett program i P1 radioprogram Svenska Berättelser. Det blev ett starkt, innerligt och uppriktigt program där Anna-Mia håller fanan högt för varenda en av oss. Så tacksam att hon fick göra sin röst hörd i detta program. Lyssnade och blev vaggad i en trygg gemenskap och tillhörighet.

Att delta i olika versioner av rundan tror jag fler av oss har fått känna på. Vad ska jag säga, känslan av utanförskap, den enda i rummet utan barn? Det är en stark känsla som kan framkalla osäkerhet. Jag förstår verkligen att man vill dra sig undan och inte utsätta sig för det. Men ibland blir man bara tvungen. Ny på jobbet? Tjejmiddag med nya ansikten? Kurser? Vad man ofta hör på presentationer är det som är positivt, man vill framstå som “bra” inför andra. Eller så kanske man kan få sympati och medkänsla. Men barnlöshet väcker ofta frågor som Varför? Som om man måste förklara sig. Låt dem inte ifrågasätta din sorg. Det är inte ok. Så vad kan man säga? “Jag har inga barn och försöker hantera samhällets norm med andra barnfamiljer.” Vad skulle du säga?

Du är inte ensam. Vi är många som står vid din sida.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *