Ett nytt år rensar tankarna och kan ge utrymme till att ta tag i något man länge funderat på. Är det nu det ska hända? Är det nu man ska ta tag i hälsan, jobbet, renoveringen, ekonomin, läsa de där böckerna, gå en kurs…. Hmm jag vet inte. Det kan också ge tunga tankar om livet. När de existentiella frågorna fyller ens huvud om vad livet egentligen ska handla om. Hur lever man ett liv?
Jag är inte den jag var förut.
Att leva ett liv utan att vara någons mamma har fått mig att förändras. Jag följer inte strömmen i livet och passar inte in i de tidigare sociala sammanhangen. Jag har dragit mig undan och försökt hitta mig själv. Vem är jag nu? Vem vill jag vara? Det är en ny möjlighet!
Jag ser mig själv ligga i startgroparna till att med vårsolen leva mitt liv som den jag är nu. Jag vet att det gör ont när knoppar brister. Smärtan kan också vara en hjälp till att nå lite djupare ner i själen. Jag välkomnar sorgen och smärtan och det liv som väntar när vårsolen börjar skina upp den gråa, dammiga gatan och jag anar en glädje i mungipan. Det är en utmärkt tid att börja förbereda mig för ett liv utanför bubblan, vinterbubblan och sorgebubblan. Nu är livet upp till mig att leva. Sorgen kommer alltid att finnas där men mitt liv pågår och det vill jag leva så bra jag bara kan. Nu ska jag bara välja hur.
En bra början kan vara att läsa den där boken, träna igång allt som lagrats i kroppen, prova några nya maträtter och göra en utflykt till något nytt ställe. Jag ska bara lägga ett till pussel, sen är jag redo… tror jag. Ett steg i taget. Andas, idag är en bra dag.
Är du redo för något nytt i år?
Var befinner du dig i livet? Vilket är ditt nästa steg? Är det att ta dig ur sängen eller att göra en resa på egen hand? Ska du bli djurägare? Vem är du?
Kram Linda
