Senaste veckan har jag kunnat följa en artikelserie i tidningen DN om att få barn senare i livet. Jag bifogar artiklarna här även om de är låsta för icke prenumeranter men bara så ni får en liten inblick om vad de handlar om. Av sju artiklar handlar tre om äldre som trots allt fick barn sent, en forskare berättar om ökade komplikationer ju senare man föder, en om hur det historiskt ser ut åldersmässigt när vi får vårt första barn och varför vi idag föder vårt första barn närmare 30 år.
Därför väntar fler med att skaffa barn
Gunnel hade gett upp – men när hon var 47 fick hon en dotter
Forskare: ”Onödiga” komplikationer när många föder barn sent
”Som äldre förälder är man lite mer mogen”
Tre procent av barnen föds efter IVF
Efter tuffa behandlingar föddes tvillingarna
Fertiliteten varierar stort mellan individer
Vilka signaler vill reportrarna ge?
Allt beror på vem som läser och jag kan bara gå till mig själv. Om jag var äldre och fortfarande försökte få barn skulle jag se de som fick barn senare som förebilder. Kan de så kan jag. De jag har i min omgivning skulle läsa och också se att man kan lyckas få barn senare i livet och tänka att snart så är det min tur?
I en av artiklarna står det om att många tror att bara man får göra en IVF behandling så blir man gravid. Vad grundar sig den tron? Kan det vara så att det är den bild vi är vana vid att se i media? Den bild som läkemedelsindustrin vill att vi ska se så att vi fortsätter tro på och kämpa med våra IVF behandlingar? Samtidigt som de ger många en möjlighet. Utan hjälpande behandlingar skulle 3 procent av alla barn inte finnas i Sverige idag och jag skulle inte vara moster. 2016 utfördes 19000 IVF behandlingar i Sverige. 1 av 3 blir gravida efter tre IVF behandlingar. Jag vet att jag tänkte att jag skulle fortsätta tills jag blev 1 av de 3.
Det som fortfarande ekar tomt i mediavärlden är just vad som händer med de som aldrig når hela vägen fram.
En av kvinnorna i artikeln som fick tvillingar berättar att hon och hennes man började fundera på vad de skulle göra istället om det inte blev barn. Kanske jobba utomlands? Finns det någon som har gjort det efter sorgen av att inte kunna få barn. Finns det någon som har hittat en ny väg i livet att gå och som lever ett bra liv utan egna barn? De förebilderna skulle jag vilja läsa om i en artikelserie. Min bok är färdigskriven och i den deltar nio kvinnor med deras berättelser om hur det är att leva utan egna barn. Nu ligger den i händerna hos det förlag som jag hoppas ska ge oss en väg ut till alla som känner sig ensamma i sorgen, till alla som behöver en förebild och till dem som inte känner till att vi finns. Kanske kan någon av oss få vara med i nästa artikelserie som skrivs om ämnet?
Vi finns och du är inte ensam!
