Reignite weekend med Jody Day, Workshop i London 26-27 september
Solen skiner över London och förväntningarna ligger i luften när jag promenerar från hotellet vid Kings Cross mot Regents Park och Park Crescent Conference Centre och två dagar tillsammans med andra ofrivilligt barnlösa.
Jag hittar fram till entrén och blir hänvisad till ett rum en trappa upp, där jag möter Jody som hälsar på mig med en puss på kinden. Det gör man tydligen i England men det känns väldigt ovant för mig. Jag ger henne en kram. Vi har haft en del mail-kontakt och jag har haft stor hjälp av hennes bok i min egen bearbetning. I somras fyllde jag i ett långt frågeformulär på 12 sidor för att bidra till hennes nya uppgraderade bok som kommer ut i februari. Nu är jag alltså här och träffar henne för första gången och jag känner mig glad och stolt över att jag har tagit mig hit och ska spendera 2 dagar med 12 andra kvinnor i samma situation, ofrivilligt barnlösa. 13 stolar står placerade i en cirkel i det ovala rummet med fönster längs den ena långsidan ut mot parken. Det har inte hunnit komma så många ännu trots att klockan är fem i tio. Jag väljer en stol närmast Jody och tänker att det är bra att sitta nära henne så att jag lättare kan höra vad hon säger. Tänkte inte på att alla skulle prata men kände mig iallafall tryggare med att sitta nära henne och att det skulle vara lättare att fråga henne om det är något jag inte förstår.
Jag känner mig lite pirrigt förväntansfull men är samtidigt lugn med att sitta där. Typiskt mig, alltid så lugn, men vi är ju alla i samma situation och det är en trygghet att träffa andra som går igenom samma kris i livet.
Jody hälsar alla välkomna och hedrar oss för att vi är där. Det visar på att vi vill någonting, vi vill komma vidare mot ett bra liv. Allt vi pratar om är konfidentiellt, det viktigaste är att vi känner oss trygga och kan uttrycka allt vi behöver. Jody förklarar ett uttryck hon brukar använda, “Bingo”, om alla “goda råd” hon ständigt utsätts för som, Har du provat…? Jag hörde en som…? osv, när hon försöker förklara sin situation. Hon menar att folk ofta vill ställa en fråga för att kunna gå vidare i en diskussion som de är obekväma med. Det är tyvärr inte så många som vill lyssna på oss. Men här i rummet får vi prata så mycket vi behöver med andra som förstår utan att någon avbryter med ett “Bingo”.
Vi inleder med en kort meditation för att landa, släppa nervositet och rensa huvudet. “Vi är en kropp, istället för att ha en kropp”.
Första övningen blir att skriva på post-it lappar hur det känns att vara ofrivilligt barnlös, ett ord per lapp. Vi fäste alla lapparna på ett av fönstren. Det blev många ord och alla handlade om en och samma känsla, ensam, ledsen och misslyckad.
Det märktes att många kände sig lättade av att få se att vi alla använde liknande ord på ämnet: Ensam, ledsen, misslyckad, värdelös, vilse, isolerad, utanför, orättvist, arg, förvirrad, dömd, rädd för framtiden…
Efter den övningen fick vi presentera oss närmare i tre minuter var. Det blev emotionella berättelser med många tårar. Det var viktigt att vi fick dela med oss av våra egna resor och efter det upplevde jag det som att ett band knöts mellan oss..
Vi gjorde en övning där vi fick plocka ett kort på golvet med bilder på olika arketyper och texter gjorda av Karl Jung. Sedan fick vi berätta om bilden och läsa texten till.
Sedan blev det fler övningar med post-it lappar. Där vi fick besvara frågorna:
Vad symboliserar en barnlös kvinna för dig? Catlady, spinster, bitch, karriärdriven, moster/faster, offer, självisk, osynlig…..
Egenskaper hos en kvinna i karriären? Stark, mäktig, framgångsrik, tar vad hon vill ha, bidrar, ekonomiskt säkrad, oberoende…..
Fördelarna med att vara en ogift gammal kvinna (spinster)? Stor säng, fri, oberoende, fri att vara sig själv, rebel, konstig, en gåta…..
Catlady: Vårdande, kärleksfull, rolig, läkande, att ha katt hjälper till att bearbeta barnlösheten.
Bitch: Stark, rebell, kraftfull, sexig, oförskämd (sassy), får vad hon vill, bryr sig inte,
Moster/faster: Vi måste rättfärdiga om vi väljer att vara utan barn, om vi blir moster/faster är det en förklaring till varför vi inte har egna barn.
SORG
Vi gick igenom sorgens olika stadier i vårt sorgearbete. Vår sorg är oftast osynlig men vi har älskat något som aldrig kom och om vi inte kan sörja kan vi inte älska, om vi inte älskar kan vi inte sörja. Det finns inget rätt sätt att sörja på, det är olika för alla.
- Förnekande
Vår situation skapas bland annat av ett kollektivt förnekande. Idag gör vi ofta IVF vid en hög ålder, vilket ger hopp till många att kunna lyckas högt upp i åldrarna.
Förlusten av ett barn som aldrig kom tror de flesta runt omkring oss att vi kan komma över. Det skulle vi gärna göra, men hur? Ingen förstår att sorgen är så stor för oss. Jody pratade om “Human empathy failure” och hänvisade till Brené Brown som studerat ämnena: sårbarhet, mod, inre värde och skam. Hennes Ted Talk “The power of vulnerability” har setts av över 19 miljoner människor.
Det kan vara svårt att våga visa sig sårbar när omvärlden inte visar oss empati.
- Vrede – Vi har misslyckats med att styra vårt liv dit vi ville och vi känner skam.
- Bearbetning – Vi blir deprimerade och vår omgivning föreslår terapi istället för att prata om det med oss. Vi blir ensamma i vår sorg.
- Acceptans
Jody beskriver acceptansen som ett rum där det är fridfullt och tyst. Ett rum att vila i men också ett rum som skrämmer oss. Ett rum som kan bli både större och mindre beroende på hur vi känner oss. Att kliva in i rummet betyder också att vi klipper det sista bandet till vårt ofödda barn. Vi släpper det sista hoppet att få bli förälder, något som vi inte vill komma över. Vi kliver fram och tillbaka över tröskeln till rummet och med tiden kanske vi stannar kvar längre och längre för varje gång.
På lunchen gick de flesta av oss till “Pret a manger” och köpte med oss mat för att gå och sätta oss i parken. Solen sken på oss där vi satt i gräset. Det gick väldigt lätt att prata med de andra om olika situationer vi kan hamna i som barnlösa och det var väldigt skönt att få prata med andra om saker som ingen annan kan förstå, på en gräsmatta i London.
Vi fortsatte senare att prata om sorgearbete. Jody berättade att det var när hon började blogga om sin ofrivilliga barnlöshet och andra kommenterade att det var skönt att läsa den och förstod att de inte var ensamma, som Jody upplevde ett “healingmoment”. Hon pratade om kraften i att berätta sin historia för någon annan som en viktig del i läkningsprocessen.
Det är viktigt för oss med en grupp där vi kan känna tillhörighet i ett så känsligt ämne. Media ger ofta en bild av att vi blir en bättre människa om vi blir föräldrar. Är barn meningen med livet? Har du barn behöver du inte fundera på det. Kanske inte lika självklart att “hitta” sig själv om man har barn. För oss blir det desto viktigare. Vad är meningen med vårat liv? Vi får skapa meningen med vårat liv själva. Till en början kan livet kännas meningslöst. Vi kanske har slutat göra det som vi tidigare tyckte var roligt, innan vi satte igång vår kamp att få bli föräldrar. Vi gömmer oss i soffan med en påse chips, och tänker att vi borde göra massa andra saker. Hur pratar vi med oss själva? Hur skulle vi ha pratat med vårat barn? Vi kanske skulle vara mer uppmuntrande och säga att du skulle kunna. Nu får vi ge oss möjligheten att prata med oss själva och peppa oss som vi skulle ha peppat vårt barn.
Efter dag ett fick jag möjlighet att prata med Jody en stund på puben mittemot. Vi hade en intensiv pratstund och jag frågade om jag kunde följa upp med henne och skriva ett inlägg med en intervju med henne. Återkommer med den.
På kvällen åkte jag ut till en vän som nyligen flyttat till London med sin familj. Det var en härlig kväll som jag uppskattade att få dela med en storfamilj och att för en kväll vara en del av.
DAG 2
Andra dagen möttes vi av ett flertal kort på golvet med olika motiv. Vi fick välja två kort som kunde beskriva våra hopp och våra rädslor för framtiden.
Vi diskuterade vad det är som stoppar oss att gå vidare.
Ny post-it lapp övning:
Tänk att du sitter här och är 80 år
- Vad är du mest stolt över i ditt liv? (skriv även det som ännu inte har inträffat men som du skulle vilja att du kommer att göra för att du skulle vara stolt över det)
- Vad ångrar du?
Vad stoppar dig att leva det liv du önskar?
Rädslor: rädd att misslyckas, tro att jag inte kan, jag är inte värd…, för många besvikelser, osäkerhet, skjuta på saker, ångest,
Interna källor: inte perfekt nog, vet inte om jag vill, ingen energi, brist på motivation, litar inte på mig själv, trött, dålig hälsa, dåligt självförtroende, inget utrymme att drömma, kritisk inre röst, håller mig själv tillbaka, deprimerad, glaset är halvtomt, kommer inte ur min sorg…
Externa källor: Tid, pengar,
Andra människor: Prioriterar föräldrar och syskon, känner mig ansvarig för andra, katt och hundvakt, rädd för vad andra ska tycka, tid för min partner…
Idag åt vi lunch tillsammans på en pizzeria med fantastiska pizzor. Jag blev lite överraskad när någon föreslog att vi skulle beställa in Prosecco. Vilket härligt gäng. Eftermiddagen blev avslappnad.
The meaning map Hur ser ditt liv ut idag?
Jody har utvecklat en mall för att visa vilka olika områden som är viktiga för att vi ska uppnå en fysisk, psykisk och emotionell hälsa.
Survival: Basbehovet vi behöver för att överleva, ett hem, hälsa, ekonomi, vatten, mat, trygghet
Challenge: Utmaningar i livet som; risker, nyfikenhet, mål, kreativitet, utbildning, hinder, besvikelser
Belonging: Uppleva att vi är en del av något genom en partner, familj, vänner, kollegor, husdjur, grupp.
Character: Lärande, motståndskraft, etik, mognad, utveckling, värde, integritet
Purpose: Mening, varför, riktning, syfte, entusiasm, ambition, öde, glädje.
Legacy: Vårt avtryck på jorden, hur du vill bli ihågkommen, ge tillbaka.
Vi lever idag med massa olika intryck att ta till oss men vi har för lite tid att reflektera. Jody berättade om sin resa till Frankrike den här sommaren där hon kunde fokusera på en sak i taget och lugnet som då infann sig.
Jag reser hem fylld av massor av intryck och nya vänner. Nu vill jag reflektera över mitt liv och försöka få fler ofrivilligt barnlösa i Sverige att komma vidare i sin sorg. Resan fortsätter på hemmaplan.
