Bearbetning
Hoppet ville inte släppa taget och jag hoppades så på att vi skulle få ett mirakelbarn. Att någon yttre makt skulle kunna hjälpa oss trots att det inte var logiskt, det var en emotionell process. Jag förstod samtidigt att det inte skulle bli något barn för våran del.
Jag behövde dra mig undan och “slicka såren” för att börja vänja mig vid sorgen. Jag började stundvis släppa hoppet och försökte tänka på ett liv utan barn. Jag behövde ta hand om mig, hur det nu skulle gå till. Jag försökte tänka på saker jag tyckte om att göra för att härda ut de jobbiga tankarna. Jag började ta lite ledigt från jobbet på vardagarna och satte mig på ett mysigt café med en skrivbok och reflekterade. Vissa dagar ville jag bara ligga kvar under täcket och lämna världen utanför, ibland kunde jag göra det. Jag gick på en skrivkurs en helg och jag började samla mina tankar. Jag behövde mycket egen tid vilket jag förstod då jag undvek sociala sammanhang. Jag tyckte om att vara med mina syskonbarn, de fick mig att må bra. Att få vara moster måste vara det närmaste man kan komma moderskapet. Kanske beroende på vilken kontakt man har med sin syster. Jag njöt av att få gå i barnaffärer och handla saker till dem, det gav en tillfredsställelse där i stunden som jag kunde leva på ett tag. Jag och min man planerade resor vi ville göra och reste. Vi levde här och nu, ville vi dricka Champagne en tisdag så gjorde vi det. Jag tänkte på allt som var positivt i mitt liv och som jag hade kunnat påverka själv. Jag har en fantastisk man som är ett fantastiskt stöd i alla situationer, vi bor i en mysig lägenhet och jag har ett roligt jobb. Allt det gav mig en trygg plats att ta hand om min sorg på.
Jag sökte mig efter information i ämnet på engelska eftersom jag inte hittade någonting på svenska. Jag ville försöka förstå min sorg och hur den såg ut. Fanns det plats för den i vårt samhälle? Det kändes förbjudet att prata om den. Var jag utlämnad åt mig själv att sörja i min ensamhet? Var vi för få som befann sig i min situation för att kunna ha en diskussion? Jag insåg att det fanns en stor lucka i samhället när det handlar om information till de som drabbats av ofrivillig barnlöshet när det inte blir barn. Mitt mål och min bearbetning blev att försöka ändra på det.
