Hittar som alltid mycket input från Storbritannien. Det finns en sidan på nätet som heter awoc.org “Ageing without children” Intressant hur mycket det finns att läsa om det. Känner att det finns så mycket vi skulle kunna utforska i Sverige. Vet bara inte var jag ska börja. I en annan bok “Rocking the Life Unexpected” av Jody Day, skriver hon om Sverige som ett föregångsland, “They’re also a lot less dismissive of the childless and childfree, because parenthood is seen as a part of life, not life itself”.
Är det verkligen så? Jag vet inte om jag håller helt med där. Jag har bara läst ett öppet kapitel från hennes hemsida och har nu beställt boken, så det ska bli intressant att se vad hon har för källa till det uttalandet.
Hur kommer våra liv påverkas av barnlösheten när vi åldras? Vad tror du?
- Det stora tomrummet, att ingen kommer att ärva mig, kan vara en sak som blir jobbigt mentalt. Men vi kan ju välja någon annan och fördela våra tillgångar till någon som betyder mycket för oss.
- Kommer vi att ha någon yngre i närheten när vi behöver hjälp med att hänga med i den nya tekniken eller om vi ska flytta? Ja, jag vill tro det. Vi kan själva välja vilka som ska ingå i vår närhet. Jag tror att en familj i framtiden är mer flexibel med vem som ingår.
- Vi kanske kommer att ha en bättre ekonomi än de med barn och kan köpa oss tjänster.
- Vi kommer inte att få några barnbarn. Det är det jobbigaste att tänka på tycker jag. Sorgen kommer att återkomma när vännerna får barnbarn och vi kommer återigen känna oss utanför. Det har även den svenska forskningen uppmärksammat och därför är det viktigt att det finns stöd för de som hamnar i barnbarnlöshetskrisen.
Så vilka kommer att ingå i din familj när du åldras? Syskonbarn? Vänners barn? Kommer du att bli en klassmormor? Jag är öppen för allt som kan lindra sorgen. Jag tror framförallt att jag kommer att vilja ingå i en grupp med andra i samma situation som jag, för att skapa ett andninghål för sorgen.
