Jag är på en väldigt uppskattad semester på Gran Canaria! Underbart med värme mitt i mörka januari. Härligt med god sömn med sovmorgon varje dag, träning i hotellets gym, promenader på stranden, lunch i skuggan, restauranger på kvällarna, utflykter med vandring och shopping på lokala marknader. Bara vi, jag och min man kan ägna oss fullt ut åt varandra dygnet runt. Det är underbart! Jag gör det här för att jag kan. För att jag inte behöver köpa massa nya vinterkläder år något barn, inte behöver gå tidigare från jobbet för att hämta på dagis och jag behöver inte ta hänsyn till något lov utan kan resa när det är som billigast. Många blir säkert avundsjuka och tycker att det är lite provocerande. Många skulle säkert vilja komma iväg på en sån här resa. Men sanningen är att jag gärna hade varit hemma i januarimörkret och gått ifrån jobbet när det var som mest att göra för att hämta på dagis, jag hade gärna lagt min lön på nya vinterkläder och gått ut och lekt i snön med mitt barn om jag hade fått möjligheten att bli förälder.
Min känsla, när människor omkring mig med barn blir avundsjuka på att jag kan resa som jag gör, är att jag för lite dåligt samvete när jag vet hur tufft liv de lever i sin vardag med att få allting att gå ihop. De är verkligen också värda att få komma iväg på en resa. Så det är lite svårt att prata för mycket om det med dem. Men samtidigt är det helt ok för dem att prata om sina barn i oändlighet med mig. Det kanske är dags för mig att säga ifrån. Jag vill självklart veta hur det är med mina vänners familj och vad som händer i deras liv men det finns gränser. Hur mycket hänsyn ska vi visa varandra?
Det finns en härlig lounge på hotellet där jag kan sitta och skriva, läsa och dricka något gott.
