Till dig med barn

Visste du att: Infertilitet definieras enligt svensk sjukvård och WHO som: En sjukdom, ett funktionshinder och en livskris som varar upp till 20 år. Forskare ser även att krisen återkommer när vännerna får barnbarn. Infertilitet drabbar 10-15 % i fertil ålder, 7-8 % förblir barnlösa (enligt SCB) I Storbritannien lider befolkningen generellt av posttraumatisk stress till 8 %. I en studie gjord på de som var infertila visade indikationer på att 50% var drabbade av posttraumatisk stress. De som lever som ofrivilligt barnlösa upplever sig ha sämre livskvalitet än vad de med barn uppger sig ha. Människor som drabbas av infertilitet och som också har hanterat andra svåra livskriser som cancer och förlorad anhörig, beskriver ofta fertilitet som det värsta som någonsin drabbat dem. År 2012,utfördes ca 1.5 miljoner fertilitetsbehandlingar världen över. 1.15 miljoner misslyckades 20% av alla kvinnor över 45 år i USA och UK har inte barn. I Sverige är motsvarande siffra 7-8% Ofrivilligt barnlösa möter ofta kommentarer som: Slappna av och att ta semester, försöka att inte tänka på det, en graviditet kommer när det är meningen. Har du provat akupunktur? Din tur kommer. Har du verkligen försökt allt? Vad härligt med alla resor ni kan göra nu. Vad gör du med all din lediga tid? Försök inte ge förslag på hur vi kan lyckas bli gravida. Vi har mött olika doktorer, testat alla alternativbehandlingar, läst på allt som finns på nätet, slagit knut på oss själva med hälsosamma dieter, testat olika mirakelkurer, slutat testa olika dieter och alternativmetoder och bara varit, pausat bebisverkstaden och slappnat av med härliga semesterresor i värmen, och vi har hållt på i flera år. Säg inte att du förstår, då det tog dig 6 månader innan du blev gravid. Låt inte “Har du barn frågan” bli den första när du möter någon, du märker snart om den du pratar med har barn ändå. Om du ändå frågar, fundera på hur du ska bemöta ett nekande svar. Föreslå inte adoption, det har vi funderat på lika länge som IVF-resan. Berätta inte vilket fantastiskt liv vi kan leva utan barn, vi befinner oss i en existensiell kris som varar i ca 20 år. Vi vill inte höra fler mirakelbebishistorier eller om olika mirakelmetoder om hur man blir gravid. Kommentarer vi vill höra: Vad tråkigt att höra. Hur kan jag stötta dig? Hur klarar du dig? Jag är ledsen att du behöver/behövde gå igenom detta. Vi som lever som ofrivilligt barnlösa önskar att bli bemötta med medkänsla och respekt för situationen. Vänd oss inte ryggen och gå därifrån. Lyssna om vi vill prata. Vi kan försöka föklara hur vi känner oss och hur vi försöker leva i ett samhälle byggt på barnfamiljer.  Vi önskar en ökad förståelse och acceptans för att försöka undvika att andra blir besvärade av vår situation. Vi har förlorat ett sammanhang och hamnat i utanförskap. Mitt i all sorg med omtumlande känslor försöker vi lära oss att skapa ett annat liv än det vi hade hoppats på. Vi vill bryta tabut och göra det enklare att prata om den ofrivilliga barnlösheten, när det inte blev barn. Vi känner skam efter att ha blivit förödmjukade i vårt misslyckande i vår önskan att vara en del av den normen som gör att livet fortsätter efter oss.  Vi är slitna men vi kämpar på i vår ensamhet för vi vill ha ut något mer i livet bakom sorgen.   Denna text är en blandning av olika studier, egna reflektioner och respons jag har fått av andra i min situation.