På minerad mark

Vartannat år blir vi kvinnor kallade på cellprovtagning. Det blir vi för att upptäcka eventuella cellförändringar på livmodertappen och tidigt förhindra att vi drabbas av livmoderhalscancer. Provet går snabbt att ta och utförs på drop-in tider på barnmorske avdelningar. Jag gick dit idag med raska steg i den första vårsolen. När jag närmar mig huset där mottagningen ligger tar jag upp kallelsen för att se hur jag hittar dit. Barnmorskeavdelningen 1 tr står det. Det är inte första gången jag är där, men det var två år sedan. Idag blir jag överraskad av min reaktion. Överallt finns information för gravida, amningsgrupper och om familjebildning. Jag känner mig på ett minerat område. Det är alltså hit jag skulle ha gått ifall.... Jag sätter mig i en soffa mitt emot ett stort tidningställ. Tidningarna har ett tydligt tema och det är inte riktat till mig. Jag känner mig obekväm.  Väl inne på min provtagning hos barnmorskan tar jag tillfället i akt och frågar om det alltid är hos barnmorskan man gör denna provtagning.  Ja, svarar hon. Jag berättar om min upplevelse utifrån min "situation" och hon berättar då att de har pratat om att även ha andra tidningar där.  Hon tackar för input och jag får uppfattningen att hon kommer att följa upp med att sätta dit även andra tidningar.  Jag kände att jag behövde en livboj att hålla mig i där jag satt i väntrummet om så bara en lokaltidning med mer allmänt innehåll. Jag vet att det finns fler ofrivilligt barnlösa kvinnor ute i landet som upplever samma vånda inför ett besök som detta och som av den anledningen inte går dit. Kanske finns alternativet att få hjälp om man vänder sig till en gynekolog. Kanske kan man välja var man vill gå? Går du på din kontroll? Hur upplever du det?