Kan man leva ett bra liv utan barn?

Hur långt kan man gå för att få ett barn? En fråga jag idag funderar över. När jag var inne i min strävan efter att få ett barn hade jag inga gränser för vad jag kunde göra för att uppnå mitt efterlängtade mål. När jag inte blev gravid av oförklarlig anledning tappade jag hoppet och när min cancer kom i vägen kunde jag inte fundera vidare på vad mer jag kunde göra utan lade allt hopp på adoption utan framgång. Idag finns det massor av forskning på området fertilitet. Forskare försöker utveckla alla möjligheter till att fler ska få barn. Det är en ekonomisk tillgång med fler barn och livet behöver ju på något sätt gå vidare. Men till vilket pris? Hur långt vill samhället att jag ska gå? Ska jag transplantera min livmoder? Frysa ner min ägg för att kunna vänta lite till när jag är yngre? Inget av dessa är någon garanti. Reprounion, ett samarbete mellan Sverige och Danmark i Öresundsregionen,har fått 70 miljoner från EU till att forska om ofrivillig barnlöshet och minska barnlösheten som är för hög idag. Vi ska i Sverige föda 2,1 barn var idag för att hålla i befolkningsmängden. Vi föder idag 1,8. Det är bra att det finns resurser till denna forskning för den behövs för att färre ska hamna där du och jag befinner oss idag. Men jag skulle så gärna vilja att vi någon gång nämndes. För det är så många som lever med sorgen i tystnad och känner sig så misslyckade. Av all forskning som sker så lyckades jag iallafall ändå inte. BAM! SKAM! För tio år sedan skrev tidningen Fokus att var sjätte kvinna inte kommer att få barn. Hur ser utvecklingen ut idag? Hur mår dessa kvinnor? Finns det någon som har sagt att de kom ut på andra sidan och fick ett bra liv iallafall? Vilken mediakanal vill skriva om det? När ska de våga? Provocerar vi? Eller är det helt enkel så att samhället inte accepterar oss, så vi försöker göra oss så osynliga vi kan och ingen tror att vi existerar? Kan vi leva ett bra liv utan barn? Även om jag vet att vi kan det så tror jag att det finns många som inte tror det. Den frågan ska jag försöka ställa till så många som möjligt inför årets "Ofrivilligt barnlösas dag" och alla som kommer dit och föreläser hoppas jag kan ge sitt perspektiv på frågan. Programmet håller på att utformas och kommer ut inom några veckor. Men tills dess "Save the date" 27:e maj, ca 10-17 i Stockholm. Tillsammans blir vår röst starkare och livet inte lika ensamt.