Jul som ofrivilligt barnlös

Julen är på ingång och med den både skön ledighet och efterlängtade aktiviteter men även påfrestningar av olika slag. Jag menar inte bara julstressen, att vara alla till lags och hinna med alla "måsten". Som ofrivilligt barnlös kan julen vara en tid av påfrestningar som många helst vill gömma sig för. Det är en tid då det mesta handlar om att ge barnen allt vi själva fick som barn. Det börjar med adventskalendrar, luciafirande, pepparkaksbak, julklappar och jullov. Man "ska" umgås i stora sällskap med stora släkten. Att vara hemma själv kanske med en respektive kan ses som provocerande och de som vill ha en sådan jul måste ofta försvara sig. Men en del behöver ha en sådan jul för att må bra. Låt alla fira den julen de har behov av just nu. Själv är jag glad över att ha barn i min närhet som låter mig ta del av deras aktiviteter kring jul. Det är med glädje jag börjar fundera på hur jag kan överraska med en fin julklapp, det fungerar som terapi för mig.  Annars börjar julen tappa i betydelse för mig. Skulle gärna byta ut en del julmat och som vuxen borde man väl få välja hur ens jul ska se ut? Så nu går alla mina jultankar till mina syskonbarn, gudbarn och nära väns barn. Skulle de få välja aktiviteter på julen tror jag de främst skulle välja att gå till en lekpark och att leka kurragömma hemma. Det gör jag gärna. På julen vill jag ha vuxentid med sköna sovmorgnar, långfrukost, långpromenader, bokläsning och barntid med massor utav lek. Tror jag har en plan på hur jag ska få det bästa av två världar att gå ihop. Sen vet jag att det kommer säkert en dipp där längtan efter det barnet jag aldrig fick kommer att göra sig påmind. Då kommer jag ta hand om de känslorna och den sorgen när de kommer. Julhetsen försöker jag hålla till jobbet där det råder en rolig högsäsong med alla som vill möta julen med nyfärgade fransar och målade naglar. Jag har skapat en jultradition med min man och den är att vi, någon helg i december, går på en pub i gamla stan. Där dricker vi en julöl på fat från något svenskt mikrobryggeri och äter en skinkmacka till. Den traditionen räcker långt för mig.