Ett möte, en sparkcykel och ett armband

I veckan som gick träffade jag en vän, som jag fick genom min bröstcancer. Vi har samma onkolog, fått samma sorts cytostatika, vi gick på vattengymnastik på radiumhemmet tillsammans och träffades i en samtalsgrupp på bröstcancerföreningen Amazona. Det kändes skönt att få prata av sig om våra gemensamma minnen. Att få prata med någon som har gått igenom samma hemska behandlingar med alla jobbiga biverkningar är läkande. När hon berättade om hur hon hade upplevt de behandlingarna lät det ganska ofattbart att jag faktiskt upplevt det också. Att få höra det genom någon annan gör det lättare att ta in och det gjorde att jag kände mig ännu starkare som hade klarat av det. Jag skulle gärna ge henne både fanfarer och medalj, det är hon verkligen värd. Men vi har livet, även om vi kämpar på med diverse biverkningar som gör att det dröjer innan vi får tillbaka den fysiken vi hade innan. Om vi nu någonsin får det. Efter 4 IVF behandlingar, de tuffaste cellgifterna och nu utredning om ms känns det ännu viktigare att vara snäll mot kroppen. Med lagom med lågintensiv motion, yoga med meditation, mindre men bättre mat gärna vegetarisk försöker jag ge kroppen det den behöver. Med en nyinköpt sparkcykel har vägen till jobbet blivit så mycket roligare och det tränar både benstyrka och balans. Underbart att få väcka barnet inom mig till liv. Efter fikat med Linnea kände jag mig trots samtalsämnet gladare att ha henne att dela mina tankar och erfarenheter med. Men varför finns inga naturliga mötesplatser för oss som lever som ofrivilligt barnlösa? Hur kan vi hitta varandra och hitta nya vänner att dela erfarenheter med? Vad kan vi göra för att visa att vi finns? Jag vet att det är läkande att träffa andra och jag önskar så att det skulle vara lika naturligt för oss att få möjlighet att träffa andra. Kanske via fertilitetsklinikerna? En av kvinnorna i vår fb-grupp har en idé om att skapa ett armband för oss. Jag tycker det är en väldigt bra idé. Men jag är osäker på hur många som skulle kunna tänka sig att bära ett sådant armband. Jag hoppas vi är några som kan tänka sig att börja för att väcka liv i ämnet.