Bekymrad

Idag känner jag mig bekymrad. Bekymrad över hur tufft det är att vara ofrivilligt barnlös i samhället och hur stor oförståelsen är. Vi pratar för lite om hur det är att vara ofrivilligt barnlös. Jag tror inte att människor i allmänhet har en aning.  Det är för skrämmande att hamna i vår situation, värsta tänkbara mardrömmen och där hamnade vi. Omgivningen vill ofta försöka ge oss nya alternativ och ge oss ett hopp. Men det blir ofta fel och provocerar mer. Det finns ingenting som vi inte har tänkt på och ingen historia vi inte har hört. Vi har en sorg och vi vill bli behandlade som någon med sorg. Vi har förlorat ett liv. Ett liv som skulle ha haft min och min mans drag, ett liv som vi skulle få följa genom livet, firat födelsedagar med, lämnat på dagis och stressat från jobbet för att hämta, lyssnat på Idas sommarvisa på skolavslutningen och smittats av förväntan på julafton och tusen andra saker. Vi hade velat vårt barn det allra bästa och strävat så gott vi kunde för att det skulle bli bra. Vi har det tufft. Varje dag möts vi av situationer då vi försöker hantera sorgen inom oss. Diskussioner på arbetsplatser under lunchraster handlar ofta kring familj och barn av naturliga skäl. Vi gillar barn, det är inte det, men det påminner samtidigt om vad vi inte har och gör att vi ibland behöver dra oss undan och andas. Det är inte något som vi kan ändra på, de som har barn ska självklart få prata om dem. Vi tar oss igenom dagarna med många påminnelser om sorgen och vi försöker lära oss hantera alla situationer. Det är så här vi har det. Men vi behöver stöd från andra i samma situation, vi behöver någonstans att ta vägen med vår sorg och vi vill försöka lära oss att leva ett bra liv utan barn. Vi vet inte hur det ska gå till så vi trevar oss fram steg för steg med hopp om att hitta en ny mening med livet. Ett tidigare försök att söka bidrag till en förening som handlar om ofrivillig barnlöshet gjordes av föreningen Barnlängtan. Socialstyrelsen avslog ansökan eftersom det inte ansågs vara ett hinder i vår vardag. Barnlängtan gör ett fantastiskt viktigt jobb för så många och jag hoppas de orkar kämpa vidare.