”Min” relation till andras barn

Att leva med sorgen över att aldrig få barn kan ligga till grund för hur relationen med andras barn utvecklar sig. Allting som jag hade sett fram emot att få göra med mitt barn ligger där i sorgen och bubblar. Saker jag hade velat göra, saker jag hade velat handla och händelser jag hade velat vara med om. Ibland kan jag komma på mig själv med att tänka på vad jag skulle ha velat göra för mitt barn och använder andra barn för att få mitt behov tillgodosett. Vad jag vill går före barnens bästa? Det här är tankar som jag funderat på under påskhelgen då jag spenderat tid med mina kära syskonbarn. Jag skulle vilja köpa allt till dem, men med en följd att de inte uppskattar det de får. De vill ha allt. Kan det bero på att de är vana vid att få saker?

Att handla saker till dem känns som helande terapi för mig, men hur blir det för dem? Kanske skulle de må bra av att få önska sig och längta efter något. Jag vill att de ska vilja ha något som jag kan köpa till dem för det får mig att känna mig värdefull. De som är barn får fylla mina behov. Hur sunt är det? Vad behöver jag bearbeta för att utveckla min relation till dem som är för deras bästa för att bli goda människor med ödmjukhet inför saker de önskar sig? De lär mig hela tiden saker om mig själv. Jag tror att jag börjar förstå att det kan vara en god idé att minska på inköpen till dem och istället göra mer saker tillsammans. Det roligaste på hela påsken var enligt barnen att bowla tillsammans. Att göra saker tillsammans är mer minnesvärt än om de fick köpa en leksak till att lägga i den stora högen. De vill också känna sig värdefulla och upplever det när vi gör något tillsammans som de får känna sig som en del av. De är en del av gemenskapen. Kanske är det detta som föräldrar lär sig tidigare i föräldraskapet än jag i mitt mosterskap? Jag lär mig av att reflektera barnens upplevelser när de har åkt hem. Nu tror jag att jag förstår lite bättre. Jag ska bli bättre på att unna mig själv mer av det jag behöver och inte använda dem till att tillgodose mina behov. Jag längtar efter nästa gång vi ses med mindre affärer och mer upplevelser. Det är där vi kan bygga långsiktiga relationer med många delade minnen tillsammans. Syskonbarnen hjälper mig att bli en bättre människa.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *